Följ Björn Widén, utbildningsutvecklare med studiesocialt ansvar.

Det är nu sex veckor sedan jag skrev i styrelsens höra och då var ämnet väldigt lätt. Nolle-p hade precis avverkats och många av den nya studenterna var sugna på livet som student och vem kan klandra dem efter en sådan start! Nu har det gått ett par månader och tentorna har kommit och gått, bra för vissa och lite mer oklart för andra.

Samtidigt som detta så började jag få en massa mail från uteställen om att de inte får några jobbare som vill ställa upp och jag blir väldigt fascinerad och samtidigt livrädd. När jag började som student för en herrans massa år sedan var det en självklarhet att man skulle engagera sig för att göra studentlivet så bra och roligt som möjligt. Jag vet inte hur många timmar jag lagt ner på att laga mat, stå i garderober, skura golv eller plocka glas för att få träffa nya människor och om man har tur få en rejäl tackfest för det.

Men det kanske har förändrats? Det engagemang som är navet i studentvärlden och en direkt förutsättning för att vi ska kunna ha kvar uteställen som kårallen, [hg] och flamman kanske håller på att ta slut?

Detta gav mig lite magknip, hur ska kåren eller någon annan för den delen kunna erbjuda nya, spännande events för studenter om ingen vill vara med att dra lasset?

Men så plötsligt händer det, nästan som att vinna på triss fast lite bättre för alla förutom min privatekonomi! Det kommer ett par studenter till mig och frågar om man inte skulle kunna göra om Popsensation och filosofiska spelen till ett jätte event under Nolle-p? Självklart kan man det säger jag men det kommer ta en massa tid och planering. Svaret jag får är då ”Men vi kan hjälpa till att ordna det” och en gammal avdankad students hjärta slår saltomortaler! Veckorna efter detta har bara fortsatt att göra mig gladare och gladare då jag får fler och fler frågor kring vad jag kan göra som student i Linköping. Allt från det fantastiska Holgerspexet som hade premiär i helgen till Forum för diskussion av jämställdhetsfrågor!

Förra veckan beskrev Niklas Cederwall LiU som ”det enorma maskineri som tickar på i bakgrunden, sakta, tyst och utan uppehåll”. Jag säger åt skogen med tyst, åt skogen med sakta! Med ditt engagemang kan vi göra tiden vid det här universitet till mest minnesvärda tiden i folks liv! Så var inte rädd för att plocka de där glasen, moppa det där golvet eller häng in jackan i garderoben så att du kan kliva ut ur den och veta att du har hjälpt dig själv, din kår och alla andra studenter vid Linköpings universitet till ett levande och varierat studentliv!  

/Björn Widén
Utbildningsutvecklare med studiesocialt ansvar