Följ Björn Widén, utbildningsutvecklare med studiesocialt ansvar.

Att stå på en scen med 200 ögon som stirrar på dig, 200 ögon som följer din minsta rörelse, 200 ögon som väntar på att du ska göra något. Detta var vad som hände när jag och mitt gamla fadderi FOUL 2010 stod och gycklade på avsluttningssittningen för lärarsektionen förra helgen och såhär i efterhand kan jag tycka att det var en lite skrämmande men just där och då var det nog den mest fantastiska upplevelsen på mycket länge. Bara tanken av att en liten ”påg” från en liten by i skåne skulle få stå där på scenen med nio andra människor var något som jag aldrig hade kunnat tänka mig när jag gick på högstadiet eller på gymnasiet.

Ganska spännande att leka med tanken om vad man ska göra härnäst. Ett tips till mig själv är att bli klar med mina studier så att jag kan bli en del av den verkliga världen men det får vänta ett tag till. Trivs väldigt bra i den lilla bubblan som vi studenter bygger upp tillsammans med våra färgsprakande fester, intressanta diskussioner och förundran över hur vi kan klara oss på våra ynka 8676 kr i månaden.

Men nu när nolle-p är över så får man inte glömma det enorma arbete som fadderier, festerier och faddrar lagt ner för att de nya studenterna ska få en fantastisk start på sin studietid här vid Linköpings universitet. Det som gör mig mindre glad är dock när allt detta arbete förkastas i media som något dåligt, hemsk och förnedrande för de nya studenterna. Inte minst kan man läsa detta bland kommentarerna på Correns hemsida om man söker på ordet nollning.

Men jag är inte bitter utan snarare glad för att det tas upp till diskussion år efter år, då vi kan bevisa år efter år att det inte är det som är syftet med mottagningen. Så tack för allt arbete och slit från de som fixat och donat och till alla andra lycka till för en vacker dag är det kanske ni som får stå på scen med 200 förväntansfulla ögon på er. En känsla jag vill unna alla! 

/Björn Widén
Utbildningsutvecklare med studiesocialt ansvar